En shunt insatt på grund av hydrocefalus eller annan orsak till intrakraniell tryckökning krånglar iblan shuntdysfunktion, med bland annat illamående och huvudvärk som följd. I den friska hjärnan produceras likvor (cerebrospinalvätska) framförallt i plexus choroideus i ventriklarna, fyller subarachnoidalrummet för att till sist återupptas i de arachnoidala granulationerna i sinus sagittalis superior. Detta kallas ventrikuloperitoneal shunt, VP-shunt.
I vissa fall läggs shuntens distala kateter till höger förmak istället för till buken vilket kallas ventrikuloatrial shunt, VA-shunt. På längre sikt måste de flesta vara inställda på att det kan bli nödvändigt att byta ut shunten.
Vuxna som får hydrocefalus, behöver inte nödvändigtvis ha shunt resten av livet.
För dessa beror prognosen på vad som är den bakomliggande orsaken till att de fick hydrocefalus. Mange vil ha behov for å operere inn et dren (shunt) som drenerer hjernevæsken. På folkemunne blir tilstanden ofte kalt vannhode.
